georadar

Georadar är en metod för att snabbt kartera djup till berg längs intressanta sträckningar, exempelvis ledningsstråk, nya väglinjer eller områden som är intressanta för grus- eller bergtäkter. En sändare skickar upprepade signaler ned i marken. Signalerna reflekteras mot bergytan och andra lagergränser i marken. Resultatet visas sedan i form av radarekon på en bildskärm. Om georadarundersökningen omfattar flera mätlinjer inom ett avgränsat område kan en plankarta framställas. Georadar kan även användas för att lokalisera dumpade eller nedgräva föremål.

refraktionseismik

Metoden bygger på att ljudvågor har olika utbredningshastighet i olika jord- och bergmaterial. Normalt ökar denna hastighet ju djupare ett jordlager ligger och friskt berg ger den högsta ljudhastigheten. Ljudvågorna i djupare jord- eller bergskikt bryts tillbaka mot markytan där den kan registreras. Refraktionsseismik är en mycket vanlig undersökningsmetod för tunnlar eller vid skärningar som är för djupa för att georadar ska nå ner till berget. Metoden ger också information om sprick- och krosszoner i berggrunden.

geoelektriska, elektromagnetiska och magnetiska mätningar

Med hjälp av resistivitetsmätningar bestäms den elektriska ledningsförmågan i marken. Ju mer joner det finns i mark och vatten desto högre är ledningsförmågan. Detta kan bl a utnyttjas till att kartlägga flöden kring förorenade markområden, eftersom grundvattnet där ofta har ett högt joninnehåll.

Elektromagnetiska mätningar kan användas för att finna exempelvis krosszoner i berggrunden. Krosszonerna innehåller vatten, och leder normalt elektrisk ström bättre än omgivande berg. Mätningen sker genom att ett elektromagnetiskt fält skickas ut i marken av en sändare. Fältet registreras sedan av en mottagare, och genom tolkning av fältets påverkan kan bl a krosszoner lokaliseras.

Olika bergarter har olika halt av magnetit och i krosszoner är halten magnetit ofta lägre än i omgivande berg. Det betyder att bergartskontakter och krosszoner ofta kan lokaliseras med magnetometer. Metoden används bl a för att finna lämpliga platser för bergborrade brunnar eller för att lokalisera bergartskontakter vid tunnelprojekt.